Så kom det, och jag hade det på känn. Som jag skrivit innan så är jag med i flera adoptionsgrupper på Facebook, och har känt att det är ett bra sätt att nå ut med mitt skrivande. Nyss blev jag kontaktad av en moderator i en av grupperna som hade fått meddelande om att jag länkar för mycket till min egen sida i gruppen.

Eftersom jag jobbat igenom både tankar och formulerat inlägg så känns det naturligt för mig att använda dem även i dessa grupper, något som inte uppskattas har jag nu förstått. Jag tror inte att min blogg är ”så jävla amazing” som någon uttryckte det i just den gruppen, och jag är inte dummare än att jag förstår att personen i fråga inte uppskattar mitt skrivande. Det är klart och tydligt att vi inte nådde varandra på många olika plan. Mitt mål är att nå ut, försöka ge andra en chans att se hur komplex identitet det är att vara adopterad, och att kanske få andra att känna igen sig på många olika sätt.

I min värld så är grupper öppna forum där vi kan dela med oss till varandra, och mitt skrivande är till för att öppna upp diskussion och dela erfarenheter. Som i alla grupper så läser man det man vill läsa, och resten scrollar man förbi, men så är inte fallet i den här gruppen har jag också nu förstått. 

Jag kan inte låta bli att tro att detta handlar om avundsjuka, och att det även finns en aning jante i bakgrunden. Att som adopterad kräva öppenhet, förståelse och tolerans av andra, men inte riktigt klara av det själv får jag inte riktigt att gå ihop.

Visst darrar fingrarna en aning när jag skriver det här, men vill man sätta munkavle på mig så lämnar jag ett jävligt långt eko efter mig.

Just det, ni som är med i Indien/Sri Lanka gruppen dela gärna det här, för det får inte jag. Gemenskap? … eller inte.