Det är egentligen inte hela sanningen att jag inte vet när allt började, eller i alla fall när jag på allvar förstod att jag behövde börja jobba med min identitet som adopterad. Det var 2011, och minnena är fortfarande lika starka.

Lördag kväll jag ska ut på krogen, jag har på känn att något inte står rätt till i kroppen och jag bestämmer mig för att göra ett graviditetstest. Jag står där med stickan i handen och stirrar på den, den visar +. Stickan är rätt gammal, den har legat i lådan länge, och datumet har gått ut. Jag är rädd, vad fan ska jag göra nu? Jag ringer min vän som är hemma och byter om, säger åt honom och skynda sig jag måste prata om en sak. När han kommer så säger han att det bästa är väl att skaffa en ny sticka, så jag vet. Sagt och gjort jag går iväg och köper en ny. Gör om testet, stickan visar 5 +. Jag har alltså varit gravid i mer än fem veckor, och det jag hade på känn stämde. Det var inte dålig fisksoppa som gjorde att jag spydde för någon månad sedan på jobbet.

Jag får panik, samtidigt som jag inte får panik. Jag halsar i mig min drink, för ut på krogen ska jag. Jag vet redan vad jag ska göra, jag visste det direkt när jag såg resultatet från den första stickan. Jag kan inte ta hand om ett barn i den situationen jag är i nu. Jag vill vara fri och bygga upp mitt liv, inte bli mamma. Jag vet redan där och då vem som är pappan, och honom vill jag inte fortsätta ha i mitt liv. Vi har redan gått skilda vägar. Kvällen det hände så räddade han mig ur en tuff situation, det var lugnt och tryggt.

Det är inte de enda tankarna i huvudet den här kvällen och tiden framöver. Hur ska jag kunna välja bort det här barnet, jag som själv fick fortsätta leva för att mina föräldrar inte kunde få egna barn? Hur ska jag kunna välja bort det här barnet när många vänner kämpar febrilt för att bli föräldrar och skaffa familj?
Jag känner inombords att min grund att stå på inte är helt komplett, det är något som saknas. Jag är ännu inte trygg i att jag har ett annat ursprung eller är adopterad, och jag har inte jobbat med mig själv på det sättet, hur ska jag då kunna bli förälder? Det här är viktiga bitar för mig när det gäller mitt beslut. Jag gillar barn, jag gillar nog barn mer än de flesta som kanske har egna barn, men det har aldrig varit min högsta dröm. Jag tror inte heller att mitt liv blir mer komplett om jag blir förälder, jag måste bli komplett själv först. Min resa tog fart just efter den kvällen när det stod 5 + på stickan, det är hela sanningen.