Månad: april 2018

Tacksamhet blev duktighet

av Linda

Jag tror min duktighet grundar sig i tacksamhet. Jag har upprepade gånger skrivit om tacksamhet, men jag tror mitt sätt att ge tillbaka något till mina föräldrar och visa mitt värde var att bli något. Det var inget uttalat krav för vad jag än hade gjort, och hur jag än hade valt, hade mina föräldrar stöttat mig. Jag skaffade mig en bra utbildning och ett bra liv i storstan, men hade jag bara trampat på bromsen lite så hade jag klarat det bättre med hälsan i behåll. Det har varit en tuff resa och under min studietid var jag inne i väggen och vände några gånger, så det tog ett extra år att bli klar med den sista uppsatsen för att sen ta examen.

Jag skämdes som jag brukar göra när jag inte klarar av det jag förutsatt mig att göra. Som så många gånger förut så var jag arg på mig själv, att jag inte kunde bli klar med det där sista lilla. Sanningen var den att jag orkade inte, jag hade susat på i 190 sen jag kom hem utomlands ifrån och jag skulle bara lyckas med detta också.

Som tur var ligger de ämnen som jag valt att läsa mig varmt om hjärtat, och detta var något jag vill hålla på med, därför lyckades jag till slut. Vad hände med min självkänsla och egenvärde under den här tiden då? Redan här började jag vackla i min identitet, även om min inre resa och mina funderingar kom igång några år senare.

Först så här långt senare förstår jag hur det hänger ihop, mitt uttryck för tacksamhet blev duktighet, och för det får man beröm. Att vara redig och inte ställa till problem är också ett tecken på tacksamhet, men mer om det i ett annat inlägg.

För fyra år sedan var jag på min första träff och mötte andra som också är adopterade från Indien, då brast det helt. Jag visste att vi skulle göra en kort presentation av oss själva och jag hade såklart lagt upp min efter mina viktigaste prestationer. Jag var näst sist på rundan, och när turen kom till mig blev presentationen inte alls som jag tänkt. Den blev väldigt kort med namn, indiskt namn, ålder, ålder när jag kan kom till Sverige, stad jag kommer från i Indien och barnhemmet jag kommer från.

Måndag förmiddag efter den här träffen sitter jag på jobbet och försöker få något gjort, det går inte. Jag kan inte tänka och siffrorna dansar på datorn. Min presentation fick mig att inse att mina prestationer inte är någonting om jag inte tar itu med det som är jag, mitt indiska namn, att jag är född i Indien, och att jag bodde mina tre första månader på barnhem. Jag spenderar resten av veckan hemma och det är då jag omfamnar mitt adopterade jag.

Jag gillar inte att få saker

av Linda

Så var det det där med egenvärde igen, även om jag nu som vuxen faktiskt uppskattar när någon vill ge mig något. Som liten var det annorlunda.

När jag var liten och växte upp så skulle man alltid går runt till grannarna och sälja grejer, antingen var det till lagen man spelade i, eller så var det till klassen. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag var ute och sålde den här gången, men jag tog det vanliga varvet runt grannarna. Det bodde ett ungerskt äldre par i slutet av den andra vägen som låg parallellt med våran. Jag kom dit sålde vad jag skulle sen gav tanten mig en extra femkrona så jag skulle kunna köpa något i affären.

Jag blev helt förstörd, jag kunde inte fortsätta min runda allt kändes helt fel. Inte kunde väl jag få extra pengar. Jag ville absolut inte ha femman, och jag ville absolut inte köpa något till mig själv. Jag vet att jag tänkte att jag inte var värd det, trots att jag var så liten.

Jag tog mig hem till mamma och bröt ihop, Mamma sa, hon ville bara ge dig den för att vara snäll och hon tyckte du skulle ha den. Det är ingen fara, du får använda den och köpa vad du vill. Jag vet att jag lät femman ligga, och mest av allt ville jag bara gå tillbaka till tanten och lämna tillbaka pengen. Så fortsatte det upp i åren även som vuxen när någon ville ge mig något, jag tyckte inte jag var värd det.

Sakta men säkert gick det upp för mig att min omgivning faktiskt uppskattade mig och ville ge mig något då och då, och idag tar jag emot saker och är tillfreds utan att känna paniken som jag gjorde som liten. Häromdagen blev jag bjuden på just en femma när jag handlade på 7-eleven och den här gången tog jag tacksamt emot den.