Då skriver vi den 1 januari 2018 på ett nytt blad. I år är det tjugo år sedan jag flyttade hemifrån, och tjugo år sedan jag flyttade till Skåne. Jag pratar ofta i mina inlägg om tillhörighet.  Jag tror att grunden för att få känna tillhörighet är att anpassa sig om man känner sig annorlunda. Den senaste tiden har jag funderat kring när anpassningen började för min del och kommit fram till att den mer eller mindre pågått hela livet. Som vuxen har jag hittat mer rätt, vet mer vem jag är och vad jag står för, men det kommer ändå svackor som till exempel den här hösten/vintern.

Som liten tittade jag mig runt och försökte se hur man skulle se ut, hur man skulle vara, hur/vad man skulle göra för att passa in. Mycket lite av det stämde in på mig. Jag gillade andra saker, jag såg annorlunda ut, och jag var bra på andra saker som kanske inte var så vanliga. Istället för att se det som en tillgång så har all min tid och energi gått åt till att försöka vara som alla andra, göra mer eller mindre samma saker som alla andra, och gå samma väg som alla andra går. Jag vet mycket väl vad som inte är min väg för magen knyter sig.
Jag kan inte påstå att det blev så mycket annorlunda som vuxen, när jag har mina svackor faller jag in i det där beteendet igen.  Jag har inte längre ork att vara något annat än mig själv och jag har bestämt mig att lyfta bort oket från mina axlar.

2018 har jag lovat att anpassa mig efter en enda person nämligen mig själv. ♥