Jag hittade en anteckning på Facebook idag, några av de första jag gjorde när jag började skriva om min adoption. Här kommer den, oredigerad:

När jag såg den översta bilden där jag inte ser så glad ut och är väldigt liten för första gången då tänkte jag, vem är hon? Det var helgen när jag fyllde 30 år, hemma hos mamma och pappa. Jag tyckte inte om bilden för att jag såg så ledsen och så tanig ut, jag kände helt enkelt inte igen mig själv. Jag är van att se mig själv som en glad, ibland lite rund bebis som ser rätt trevlig ut. Det var svårt att ta in den här första bilden av mig själv.

När det var dags för mig att vända hemåt så stoppade jag en kopia på bilden i min plånbok, och sa till mig själv att det där är faktiskt du. Det är det allra första fotot på dig. Jag kände att jag ville bära det med mig det från och med då, jag ville ”bli vän” men den ledsna bebisen på fotot. Kan någon annan (mamma & pappa) ha tyckt om mig på den bilden, så vore det väl sjutton om inte jag ska kunna jag också. Ja ni hör hur det låter…

Såklart insåg jag att det var jag, men kanske i den stunden insåg jag var jag kom ifrån. Omedvetet insåg jag nog att det varit en kamp för mig att klara mig och överleva så liten. Idag vet jag att det faktiskt var så.

Inombords tror jag resan startade ungefär då, jag behövde ändra något… Jag tror inte riktigt jag visste då var det var, eller hur jag skulle göra. Vad jag vet är att några år senare kände att jag behövde bli tacksam över mig själv framför allt, men även över själva livet.

Jag är nog en liten kämpe som överlevde på något sätt, och fick en möjlighet. Just det tror jag inte jag riktigt har förstått, för hela mitt liv har i princip gått ut på att passa in och vara som alla andra. Jag tror i och för sig inte det är så konstigt. Till skillnad från nu så är jag uppväxt i ett Sverige där alla strävade efter att vara så lika som möjligt, det var den tidens tävlan. Det gick inte lika mycket ut på att ”bräcka varann” som idag, snarare var det superviktigt att inte sticka ut.

Om några veckor ska jag träffa mina fina indiska vänner, som liksom jag också är adopterade från Indien. Via dessa människor tror jag att jag tog mitt första steg mot att tycka om bebisen på fotot, nämligen jag själv.